Äta äta ätaSkapad av Annina 01 sep, 2010 18:44Här kommer ett recept, det var ett tag sedan. Detta är en secondo, vilket betyder att du kan äta en tallrik pasta innan, om du är eller vill vara italiensk. Annars räcker det med dessa små rackare, du kan ju göra några extra om du är hungrig. Som namnet antyder kommer rätten från Rom.
Saltimbocca alla romana• Köp kalvkött i tunna skivor (banka ut dem om de är tjocka) och mjöla dessa.
• Lägg en halv skiva prosciutto crudo (parmaskinka) på varje, tillsammans med ett par blad färsk salvia. Sätt ihop sakerna med en tandpetare.
• Smält smör/margarin tillsammans med lite olivolja i en stekpanna och stek skivorna lite snabbt, på ganska hög värme, så att de får lite färg. Börja med skink- och salviasidan neråt och vänd dem sedan.
• Salta lite (inte för mycket för skinkan är redan salt) och ev kan du peppra lite.
• Häll på en riktigt rejäl skvätt vitt vin och låt sedan puttra ca 5 minuter.
• Klart! Servera t.ex. med en rejäl grönsallad.
Buon appetito!
AvstressatSkapad av Annina 30 aug, 2010 19:02Jag satt och tittade på bilderna från när favoritbarnen och deras föräldrar var här och då kom jag att tänka på historien om salladsbladet. Ser ni något konstigt med den här bilden?
Denna dag åt vi lunch på restaurang, jag åt en stor härlig sallad och vi hade mycket trevligt. Sedan promenerade vi bort till La Mole och åkte upp till utkiksterassen, där vi promenerade runt, tittade på utsikten och fotade. Sedan åkte vi ner, gick bort till spårvagnen och åkte till Parco Valentino. Där promenerade vi runt, tittade på den medeltida borgen, favoritbarnen kastade veckopengen i önskebrunnen och sedan drog vi oss bort från parken mot bussen för att åka hemåt. Någonstans där, jag minns inte exakt om det var vid hållplatsen eller på bussen, så informerar favoritbarnens mamma mig om att jag har typ ett helt salladsblad mellan tänderna! Jag petar men det vill inte lossna! Jag tar fram min lilla fickspegel och ser till min fasa att man inte ser mina tänder längre, man ser bara ett stort salladsblad! (Jag överdriver lite, men bara lite, för att historien ska bli mer spännande.) HUR är det möjligt att ingen sett salladsbladet och informerat mig tidigare?! Alla lovade dyrt och heligt att de inte sett det!
Tack, Photoshop, tack!
AvstressatSkapad av Annina 28 aug, 2010 15:35Jag brukar läsa en blog som jag uppskattar,
Camilla Toniolo. Camilla bor med sin italienske man och två barn på andra sidan alperna, i Schweiz. Hennes son säger jättemycket roliga saker och häromdagen, efter att ha sett Emil i Lönneberga, undrade han vad en piga egentligen är och följdfrågan blev om mamma var en piga?
Det här fick mig att börja fundera på pigor. Är jag också en piga kanske? Nej, troligtvis inte eftersom jag inte får betalt för att ta hand om hemmet, som dessutom är mitt eget, och inte mjölkar jag kor heller.
Jag minns för ett tag sedan att det var ett himla liv om pigor i Sverige, och visst pratas det fortfarande om det där "rut-avdraget" eller vad det heter? Jag har i minnet ett uttalande, som jag inte alls minns vem som gjorde, någon betydelsefull kvinna som sa att "alla vill ha en piga men ingen vill att ens dotter ska vara det" och därmed var det inte ok att ha en piga. Då undrar jag: Är en kvinna som valt att jobba som piga mindre värd än vilken annan kvinna som helst? Det är ju bara så himla uppenbart att kvinnan som gjorde detta uttalande har mer fördomar än vad som kan vara hälsosamt. Hon känner alltså att hennes dotter är mer värd än grannkvinnans dotter som valt ett annat yrke? Ser hon ner på grannkvinnans dotter som ägnar sina dagar åt "hushållsnära tjänster"?
Jag tänker mig följande scenario; en tjej sitter hemma arbetslös med sin a-kassa men känner att hon hellre skulle vilja ut och tjäna sitt eget levebröd, hon kommer på att det skulle kunna vara ett trevligt alternativ att jobba som piga och hjälpa stressade människor att skapa lite trivsel och kanske också lite harmoni i deras hem, att få förtroendet att komma in i hemmet och där kavla upp ärmarna och skapa lite ordning och reda. Vad är det som är så hemskt med detta jobb? Alla kanske inte vill bli politiker, grafiker, kontorsråttor eller vad det nu är som är så mycket bättre än att vara piga?
Jag tycker det är beundransvärt att det finns människor som faktiskt vill ge en hjälpande hand och samtidigt tjäna ett ärligt uppehälle.
Här i Italien är det vanligt att man tar hjälp av någon tjej, ofta invandrare, och betalar denne svart för att spara en liten slant. Är det bättre? Jag vill tillägga att dessa tjejer blir bedömda för om de gör ett bra jobb eller inte och de som gör ett bra jobb och är pålitliga har dagarna fulltecknade och folk står i kö för att anlita dem.
Jag vet inte om jag har någon poäng med detta inlägg, jag hade kanske bara lust att tycka lite, såhär på lördageftermiddagen. Nu ska jag gå ut och promenera, det nästan stormar ute – härligt! Då kanske jag hinner en liten bit innan svetten börjar rinna?!
Äta äta ätaSkapad av Annina 27 aug, 2010 09:56Undrar om det går att länka till ett gammalt inlägg? Isåfall tror jag att ni borde hitta receptet här:
http://blog.annatherese.eu/#comments136Jo, den här fyllningen med potatis, tonfisk, oliver, kapris, lök m.m. är så himla god så jag gör dessa paprikor ganska ofta. Även igår, lite knäppt att sätta igång ugnen när det är 28 grader inne i lägenheten men vad gör man inte för att få äta något man är sugen på?
Det jag har upptäckt är att det blir ännu godare om man delar paprikorna på längden istället och lägger fyllningen ovanpå. Det blir lite knaprigare, går fortare och så svalnar de snabbare vilket är ganska bra för annars bränner man ihjäl sig när man ska äta dem.
På dessa ett ringel med olivolja och in i ugnen, en halvtimme ca.Denna gång: 3 potatisar, 160 g tonfisk, en halv rödlök, lite kapris, ganska många svarta oliver, massor av citronpeppar, salt, färsk basilika. (Ser det ut som att inte fyllningen ska räcka så i med massa ströbröd.)
Farmor, det var dessa paprikor jag nämnde förra veckan!
AvstressatSkapad av Annina 24 aug, 2010 13:02
Den är kortare än vanligt, är det kristidernas fel tro? Jag bläddrade snabbt igenom de sista sidorna för att se om det står något om Estrellas dillchips men nej, de verkar helt ha utgått ur sortimentet, så himla synd.
Men titta här:
Mellan den 8–14 november kan man få sig en laxtallrik för halva priset, det måste jag komma ihåg! Bäst att skriva upp det i almanackan!
Tio köttbullar, tre potatisar, en klick lingonsylt, lite brunsås (och dagen till ära för reklamens skull en liten kvist persilja) rabatterat 35% för familymedlemmar... Jag får fundera på saken. Man kan ju faktiskt köpa köttbullarna, pulversåsen och lingonsylten separat... Kanske faktiskt djupfryst färskpotatis också om jag inte missminner mig.
Oj vad hungrig jag blev nu. Dags att laga lite pasta. Det får nog bli en liten tur till Ikea någon dag! De har kräftor också har jag hört, om de inte är slut redan.
The secretSkapad av Annina 23 aug, 2010 12:54Tror du på vad du tänker? Tror du att dina tankar och verkligheten är samma sak?
Om man tänker efter en liten stund, på vad man egentligen tänker, så upptäcker man (eller i alla fall jag) att bra mycket av det man "har för sig" i sitt huvud, inte alls har med verkligheten att göra.
Jag tror att många av oss lägger ner mycket tid på att sitta och tänka en massa skit (ursäkta uttrycket). Och så tror vi att vi har koll på läget! Vi tror att vi har fattat vad den där personen är för en typ, vi tror att världen skulle vara ett bättre ställe om bara... Om bara vad? Alla tänkte som vi tycker att de borde tänka? Alla gjorde som vi tycker att de borde göra? Och så sitter vi och tänker på detta och blir irriterade för att inte saker och ting blir som vi tänkt oss.
Istället för att leva i nuet och skita i alla de där idiotiska tankarna och alla våra förväntningar att verkligheten utanför vår egen kropp borde se annorlunda ut, vi kan ju ändå inte göra något åt saken, vi kan ju (som tur är) inte hoppa in i huvudet på någon annan och världen ser ut som den gör vad vi än tycker om saken, punkt slut.
Katie Byron är en mycket klok kvinna och hennes budskap är att för att bli fri och lycklig behöver man sluta bråka/diskutera med verkligheten för man förlorar ändå kampen varje gång.
Hennes sätt att tänka är mycket inspirerande!Det har kommit lite nya filmsnuttar på hennes hemsida och jag kan verkligen rekommendera er att gå in och kika! Klicka på någon av filmerna som kommer upp på förstasidan så hamnar man vidare på en sida där det finns en lång lista med filmsnuttar som tar upp de mest varierande ämnen.
http://www.thework.com
AvstressatSkapad av Annina 20 aug, 2010 17:34Hej allihop nu är det fredag och jag har en tidning jag måste bli klar med under helgen. Jag tänker låtsas att det är en hobby jag håller på med och inte ett jobb.
Just nu känner jag att det kryper i mina ben och jag bara MÅSTE ut och promenera! Jag var ute för en stund sedan och gick bort till mataffären längst bort (och tog bussen hem med kassarna) men tydligen var det inte tillräckligt. Ut ut ut och gåååååååååå! Det borde på detta sätt gå att skrämma bort myrorna både i benen och de som är på väg in i huvudet, så kommer jag vara fräsch och energisk när jag kommer tillbaka till datorn.
Japp så får det bli, jag har bestämt det nu. Åh så härligt att bestämma något. Vilken makt jag har, det är ju fantastiskt!
(Om detta inlägg verkar helt koko så är det myrornas fel.)
AvstressatSkapad av Annina 19 aug, 2010 12:55Idag tänker jag älta. Men först en glad nyhet som jag nog inte berättat: Paret ovanför oss – som bråkar från morgon till kväll – har flyttat! De bor nu på tredje våningen, på andra sidan hissen, och jag slipper höra deras eviga gap och skrik. Jag tror de bytt lägenhet för alla namnen på brevlådorna är densamma, vi har nu istället ett äldre par här ovanför som inte för något liv över huvud taget. Underbart!
Men... även hon i lägenheten bredvid har flyttat, hon som inte störde men däremot sjöng ibland vilket var ett välkommet "störande" i jämförelse. Hon bor nu på samma våning men på andra sidan hissen. Istället har en ung kille flyttat in bredvid oss, han är hårdrockare. Han har semester. Han lyssnar på obehaglig musik hela dagarna. Han gillar hög volym. När han sätter igång måste jag stänga av min egen radio för annars blir jag sittande här mellan två olika musiktyper och känner hur hjärnan börjar sippra ut genom öronen på mig. Han spelar även på kvällarna men från början hade jag inte så mycket emot det för han har ganska okej musiksmak vanligtvis, "Eye of the tiger" och typ sån't. Men den här hårdrocksgrejen... Snälla rara låt hans semester vara slut nu så att han går till jobbet på dagarna istället!
Förutom dessa nyheter så har vi i huset snett mitt emot andra intressanta grannar. Det är en lägenhet som används som något slags avlastningscenter för ungdomar med problem. Man ser direkt vilken lägenhet som är deras för balkongen är helt täckt av galler. Inne i "buren", som vi kallar stället, finns dag och natt ungdomar som ganska ofta är arga eller ledsna vilket gör att det vrålas och gråts ganska mycket därifrån. Inte så jättekul att lyssna på.
Glad nyhet dock: sedan en vecka tillbaka ungefär sitter det där inne i buren en tjej som älskar att sjunga. Hon har en gitarr och hon spelar och sjunger, dag och fram till sen kväll. Helt ok att lyssna på som sagt, hon har fin röst, MEN det hade ju varit roligt om hon utökade sitt utbud lite, samma låt, ooooooom och ooooooom igen!
Nyheten för dagen är att en annan granne, en liten tjej som heter Giulia och är ca fyra år och ofta brukar leka på balkongen med sin lillebror Marco, nu tydligen blivit inspirerad av den sjungande tjejen och sjunger hon också. Samtidigt.
Just nu när jag började skriva detta inlägg hade jag alltså hårdrock genom väggen plus tjej + Giulia skönsång genom fönstret.
Vad ska jag ta mig till? Jo det kan jag berätta, det blir Beautiful på högsta volym om en liten stund! Jag ska plåga hela kvarteret med Brooke & Co. Jag ska spela in ett avsnitt och köra det oooooom och oooooom igen medan jag själv går ut. Eller så ska jag fortsätta vara den där rara grannen som bara ler och tänker "alla har rätt att bete sig hur de vill, det är bara att ta ett djupt andetag... och räkna till femton miljoner."
TorinoSkapad av Annina 18 aug, 2010 11:32För ett tag sedan tog min amore med mig till den mest underbara lilla byn jag sett på länge! Den heter Lajetto, Laietto eller Layetto, beroende på vilken vägskylt man läser på, men enligt den sista, i trä, vid "infarten" till själva byn står det Lajetto så då stavar jag så.
Nästan tusen meter över havet, på bergskanten nästan vid vägens slut, ligger denna by där Marco med familj tillbringade några somrar när han var liten. Vilket underbart ställe att tillbringa sommaren på när man är liten! Jag hade garanterat älskat det!
Bilen/scootern får man lämna utanför "stadskärnan" och VIPS så kastas man tillbaka i tiden! Det är så fantastiskt med alla dessa små byar och städer där man på något sätt andas historia. Min fantasi skenar iväg direkt och jag kan meddela att här kommer min nästa berättelse om Nina att utspelas (jag ska bara skriva klart den första först).
Den lilla byn har både kyrka...
... och en liten begravningsplats. "Oggi a me domani a te" – "idag jag imorgon du".
Den lokala brunnen där man kan hämta dricksvatten.
Gammalt och nytt, huller om buller.
Här har ingen bott på väldigt länge.
Var det med häst man tog sig fram en gång i tiden, tro?
Genväg?
Det verkar inte finnas några gränser för hur vacker vår värld är!
TorinoSkapad av Annina 14 aug, 2010 15:12En bit ifrån Torino ligger den lilla staden Lanzo, inbäddad bland massa kullar. Idag när jag skriver detta är det regnigt och grått utanför fönstret så då passar det väl bra att ta fram lite bilder från någon liten helgutflykt med lite sol?
Som i de flesta små italienska städer (det kryllar av dem!) så har
Lanzo "il centro storico", gamla stan, uppe på kullen, medan den nyare
delen breder ut sig nedanför.
Alla dessa historiska gamla
stadskärnor sätter igång min fantasi! Historien liksom slår emot mig!
Undrar hur det var att leva här för hundra år sedan? Smala
kullerstensgator som slingrar sig upp- och nedför kullarna, gamla hus
med spännande fasader, blomprydda balkonger och trappor som slingrar
sig upp mot någon ytterdörr. Stentaken nedför kullen. Grindar som
väcker nyfikenheten vad som finns där bakom. Gamla kyrkor som
säkerligen var den givna mötesplatsen, jag kan nästan se framför mig
folket som närmar sig på söndagmorgonen medan kyrkklockorna ringer...
Så mysigt!
AvstressatSkapad av Annina 12 aug, 2010 22:06På bilden ser ni världens konstigaste åskoväder. Molnen tornade upp sig på himlen här utanför, det blev helt mörkt och läskigt... Blixtarna syntes INNE i molnet! Det regnade inte och det kom inga åskknallar. Superkonstigt. Jag kunde inte sluta stirra!
Naturens krafter är vidunderliga!
AvstressatSkapad av Annina 11 aug, 2010 21:04Jag har varit på Rockstar idag. Marianna sa redan när jag klippte mig för ganska länge sedan att jag kunde komma tillbaka om luggen blev för lång så skulle hon klippa den lite snabbt. Idag gick jag dit just därför och när jag kom in fick jag veta att Marianna inte hade tid just nu. Men om jag ville vänta tio minuter? Vad är skillnaden mellan "nu" och "tio minuter" undrade jag (inne i mitt huvud) och satte mig ner. Jag bestämde mig för att även köra en "shampo e piega", alltså shampo och läggning, man gör ofta så i det här landet. Det finns damer som går till frissan en gång i veckan och snyggar till sig... "Läggning" får mig att tänka på mormors papiljotter, men faktiskt är det världens bästa grej, och oftast utan papiljotter! Alltså, jag fick håret tvättat och masserad hårbotten, håret plattat och luggen klippt! Nästan gratis! Här är alla frisörpriser uppdelade i smådelar så "shampo e piega" är skitbilligt, sedan om man lägger till en klippning (de bjöd på luggklippet) eller en inpackning eller något så blir det lite dyrare, gör man hela kitet så blir det ändå halva priset jämfört med Toni & Guy dit jag gick förut. Fördelar och nackdelar. På Rockstar kan jag lyxa lite mer, kanske en "shampo e piega" en gång i månaden åtminstone, låter inte det härligt?
Hur som helst. Mitt hår växer så sakteligen och nu när det är plattat är det JÄTTELÅNGT – om jag böjer bak huvudet så långt jag kan tills jag nästan trillar så räcker det till halva skulderbladen!
Nä nu måste jag sluta skriva. Prison Break börjar nu och det regnar ute. Prison Break (säsong 3) är den enda tv-serien jag följer – förutom Beautiful såklart. Hej då.
Regn!
AvstressatSkapad av Annina 10 aug, 2010 15:38Ikväll är det San Lorenzo, stjärnfallens helgon... Ut i sommarkvällen, bort från stadens ljus och rikta blicken mot himlen. Ha många önskningar i beredskap!
Lite vardagsromantik har väl aldrig skadat någon?
Synd att det är mulet. Jaha vad ska vi hitta på då då tro? En svalkande glass vid fontänen?
AvstressatSkapad av Annina 06 aug, 2010 12:31Temperaturen i skuggan är nu under 30! Underbart, bäst att passa på att gå en promenix. Ikväll är det U2-konsert på stadion och redan klockan 11 var det full fart med paninikioskar, poliser, vakter, en ambulans redo, fans med U2-tröjor... Då och då lät det som åskan kommit och marken skakade (bra drag på basen!) och ibland hördes lite "ett två testar" (fast de sa såklart något annat) och lite gitarr och sång, jag hörde tonerna av "Belfast child". Jag hoppas så att vinden ska blåsa hitåt ikväll, så kan jag höra hela konserten gratis i mitt vardagsrum. Förutsatt är det är någon vind alls alltså.
Stadio Olimpico förbereder sig för ROCK!
AvstressatSkapad av Annina 04 aug, 2010 11:20På fredag är det U2-konsert här i Torino! U2 uttalas U DUE på italienska*. Igårkväll testade de ljud och vad det heter och tydligen bor vi inte längre bort från stadion än att vi kommer att ha gratiskonsert här på fredag! Jag var helt säker på att konserten måste ha varit i går, med tanke på att vi hörde låtarna klockrent, men nej, den är på fredag!
Det fick mig att tänka på när Rod Stewart hade konsert på Råsunda någon gång under glansdagarna på 80-talet och väggarna hemma hos pappa nästan skallrade! Här är risken att huset rasar ihop, men kanske blir det kul med lite konsert?
* Med samma logik kan ni gissa vad detta är: B CINQUANTADUE
AvstressatSkapad av Annina 30 jul, 2010 23:47Vet ni hur lycklig jag är idag över en så löjlig liten sak som en ny väckarklocka? JÄTTE! Jag har väntat på den här klockan i flera år! Typ. Den är grön och fin.
Jag hade redan på Stockholmstiden en väckarklocka – som var vinröd – som jag tyckte mycket om. Den gick på batteri, väckte mig snällt (så snällt som en väckarklocka kan) varje morgon (ibland redan 05:45, alltså på mardrömstiden i förorten för jättemånga år sedan) och batteriet räckte jättelänge och klockan fortsatte att fungera även efter flera fall i golvet och trots att det skramlade lite i den på slutet. Oj vilken lång mening. Den vinröda klockan lämnade aldrig Sverige. Alltså är det sex år som jag har saknat den.
VET NI HUR SVÅRT DET ÄR ATT FÅ TAG I EN NORMAL VÄCKARKLOCKA? Jag har provat en klockradiovariant, som i och för sig var fin men som krånglade och jag gillade den aldrig – bortkastade pengar. Sedan har jag mest använt mig av olika mobiltelefoner eftersom de har en fiffig väckning med snooze och man kan välja melodi och ställa in vilka dagar den ska ringa och ja ni vet..? Men jag har saknat den där normala klockan, den vinröda, som man kan titta på när man vaknar och då få reda på vad klockan är, utan en massa tjafs.
När jag var i Stockholm sist, alltså för hur länge sedan är det nu? Två månader sedan? Tre? Då köpte jag en liten väckarklocka på Clas Ohlson som jag tyckte verkade vettig, en liten fyrkantig grej som var jättebillig... Jag borde ha anat ugglor i mossen! Jag hade några gamla batterier i min lilla ask där jag har mina batterier, jag stoppade i ett i klockan. Med gammalt batteri menar jag ett batteri som borde vara nytt men som inte är i sin förpackning och som jag inte minns när jag köpte. Klockan gick som ett tåg, i några veckor, sedan plötsligt var den försenad, batteriet höll på att ta slut. En väckarklocka som man inte kan lita på är inte en bra väckarklocka. Jag bytte till ett till av de gamla batterierna jag hade och klockan gick som ett tåg igen (alltså ett tåg i tid utan förseningar), i några veckor. Batteriet var slut igen. Jag tänkte "vad är det här för himla skitbatterier?" och slängde bort (i den avsedda behållaren utanför snabbköpet) det sista av de gamla batterierna utan att ens sätta i det i klockan och istället gick jag och köpte en förpackning nya fina kvalitetsbatterier. Klockan gick som ett tåg igen, i några veckor. Jag kom fram till att det är klockan som är en skitklocka, inte batterierna som är skitbatterier. Jag slängde bort klockan.
Var hittar man en normal väckarklocka? Har ni provat? Det är nästan omöjligt. I alla fall i vanliga butiker, allt är så high tech nuförtiden. Idag... tamtamtam... I gamla klockbutiken från 50-talet – som jag brukar gå till när jag behöver byta batterier i armbandsur – där fick jag äntligen framplockat på disken ett härligt färglatt utbud av väckarklockor så som jag vill ha dem! Och nu har jag köpt denna söta lilla sak, den kostade mig sex gånger mer än den lilla skitklockan jag köpte på Clas Ohlson och jag hoppas att den ska räcka i många år och att batteriet inte ska ta slut om några veckor. Förutom snooze, den absolut viktigaste funktionen på en väckarklocka, har den även en liten lampa om man trycker på en knapp, samt "silent". Obs! Uttalas på italienska precis som man skriver, alltså sii-lentt. "Eh, vad innebär detta sii-lentt?" frågade jag, klockamatör som jag är, och fick veta att det betyder att sekundvisaren liksom smyger fram, istället för att ta en sekund i taget och göra obehagliga tick-tack-ljud... Detta kära vänner är vad jag kallar riktig high-tech!
God natt!
AvstressatSkapad av Annina 27 jul, 2010 16:01Aningens lite svalare men fortfarande alldeles för varmt för att blogga!
BokhyllanSkapad av Annina 23 jul, 2010 10:40Åh! I en av böckerna jag köpte igår – "La ultima riga delle favole" av Massimo Gramellini – hittade jag en signering när jag öppnade boken! Vilken överraskning! Jag känner mig väldigt hedrad. Tack Gramellini!
"Benvenuti alle Terme dell'Anima!" Välkomna till själens termer/badanläggning.Gramellini är journalist och viceredaktör på La Stampa, Torinos dagstidning. Nästan varje dag har han en liten kolumn där han skriver om något aktullet. Välskrivet, han har vettiga åsikter och skriver på ett trevligt sätt.
När jag såg en tv-intervju med honom där han pratade om sin nyskrivna bok blev jag direkt sugen på att läsa den! Det verkar vara en ganska djup historia och jag längtar efter att börja läsa!
Igår äntligen gick jag till bokhandeln och köpte den. Och fick en signering på köpet!
AvstressatSkapad av Annina 22 jul, 2010 15:37Idag har jag varit inne i stan för att shoppa lite. Det blev två nya böcker att hugga tänderna i ("L'ultima riga delle favole" av Massimo Gramellini samt "Marina" av Carlos Ruiz Zafon). Sedan gick jag till Rinacente, ett stort härligt luftkonditionerat varuhus fullt med rea-skyltar. Jag hittade inga bumullsklänningar och inga tjusiga kvalitetssängkläder som jag gillade. Istället blev det en snordyr kastrull som kostade massor fast den var på halva priset, är inte detta kvalitet så vet jag inte... (En av mina ikea-kastruller har börjat lukta bränd plast ibland trots att man inte ser några tendenser på att plasthandtagen håller på att smälta, plus att den knäppte här om dagen vilket jag inte gillade). Sedan köpte jag två underbart söta små diskhanddukar och två nya härliga handdukar till badrummet. Very very nice.
AvstressatSkapad av Annina 20 jul, 2010 18:46Det finns inget härligt väder... bara härliga kläder!Haha! Citatet har jag snott från
Katjas man, det var roligt sagt tycker jag! Roligt och liksom helknäppt på samma gång. Eller så är karl'n ett geni?
Med snott menar jag såklart lånat, jag är ju ingen tjuv. Om någon undrar varför jag inte bloggar så mycket så är det på grund av värmen. Härliga kläder eller ej... Jag gillar att skylla allt möjligt på värmen. Det går liksom inte att göra knappt något alls när det är varmt. Förutom att det är sant så är det en godtagbar ursäkt också, tycker jag i alla fall.
AvstressatSkapad av Annina 19 jul, 2010 10:54Klockan är 10:47 pip. Temperaturen inne är nere på 29,3 grader vilket känns lyxigt. Temperaturen ute (i skuggan såklart) är uppe i 27,8 vilket känns svalt. Jag har balkongdörrarna på vid gavel. Om en dryg timme, när solen kommit över taket ordentligt och börjar lysa in på min balkong med full kraft så måste jag stänga alla dörrarna och helst dra ner serandan (utepersiennen) också och leva i dunkel. Om jag gör just detta så borde innetemperaturen inte överstiga 31 grader när dagen är slut. Efter klockan 14 går det inte att gå ut på balkongen över huvud taget, det är som att få en fet smäll på käften. Efter klockan 20 börjar man kunna öppna dörrarna igen för att kolla om luften som kommer in är varmare eller kallare än den som redan är inne, man måste kolla först för ingen vill väl riskera att släppa in varmluft?! Vid 21-snåret är det ganska säkert att man kan öppna igen, med hopp om att en liten vindpust ska hitta in.
När jag blir stor ska jag bo i ett stort hus med ett torn. Huset ska stå på en kulle och det ska gå att fixa korsdrag.
AvstressatSkapad av Annina 18 jul, 2010 17:25Igår fick jag höra en historia om en katt, som var så rolig att jag nästan skrattade ihjäl mig, maskaran rann och träningsvärksmagmusklerna gjorde jätteont! Fortfarande skrattar jag bara jag tänker på det. Eftersom det är en sann historia så blir det ännu roligare. Här kommer historien om katten:
När kattfamiljen åker ut med sin segelbåt tar de naturligtvis med sig katten, en lurvig historia, som har flytväst på sig och sitter fastspänd med ett sånt där koppel som blir längre när man går iväg och sen drar det ihop sig igen. Har ni bilden klar för er? Vad händer en dag i hamnen? Jo, katten får syn på en annan katt, på båten bredvid, och bestämmer sig för att hoppa över till den andra båten. Han tar spjärn och hoppar – synd bara att det utdragbara kopplet inte räcker hela vägen fram, utan mitt mellan de båda båtarna tar det tvärstopp! Och katten brakar ner i vattnet. KATT BABORD! Vrålar matte varpå katten fiskas upp alldeles genomblöt och smal som ett streck!
Hahaha, jag tror jag kissar på mig! Varför finns det inte dokumenterat på film? Hade det inte varit jätteroligt att se live?! Och ni som är seglarintresserade – kom ihåg att lägga "katt babord" till ert ordförråd till havs!
BokhyllanSkapad av Annina 14 jul, 2010 15:34Jag läser just nu en bok med ett långt och krångligt namn, som är skriven av Mary Ann Shaffer:
När jag var i bokhandeln i Stockholm för att köpa boken "Längtans ö" som
Katja absolut tyckte att jag skulle läsa, så var det någon slags rea – köpte man tre böcker fick man den ena gratis. Jag irrade omkring bland pocketböckerna när en anställd kom fram och frågade om jag ville ha hjälp. Det slutade med att hon rekommenderade mig denna bok.
Den utspelar sig i London och på ön Guernsey i Engelska kanalen just när andra världskriget är över. Det är en annorlunda bok; den består bara av brev. Man lär känna huvudpersonerna genom de brev de skriver till varandra. Julie är författare och bor i London och blir brevvän med flera av medlemmarna i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap... Genom breven får man följa de olika personerna plus att man får lära sig lite om hur det var i England efter kriget. Boken är skriven på ett humoristiskt vis och många av huvudpersonerna är roliga människor som uttrycker sig lustigt så det är ett sant nöje att läsa.
Nu ska jag jobba en stund, fy så tråkigt.
Har ni sett en blåare himmel? Underbart!
Om du vill läsa mer om Don Bosco, klicka här och välj sedan lämpligt språk: 